FAKTA OM NORDSVENSK BRUKSHÄST
Latinskt namn:
Equus caballius
Familj: Häst
Vikt: 500-700 kg
Mankhöjd: 145-160 cm
Användning: Jordbruk, ridning, körning
Den nordsvenska brukshästen - ett svenskt kulturarv
Den nordsvenska hästen är en viktig del av vår svenska kultur och historia. Den har sina rötter långt tillbaka i den svenska lanthästen som funnits överallt i Sverige sedan tidernas begynnelse. I slutet på 1800-talet började man aktivt avla fram och utveckla den nordsvenska hästen och göra den renrasig. Rasen som avlades fram var en aktiv hästras med kompakt kroppsform och en god dragförmåga. Genom tiderna har den dragit både lantbruksmaskiner för att bruka åkrarna och tunga lass i skogsbruket. I dagens lantbruk och skogsbruk används nu maskiner som ersatt nordsvenskens tidigare roll, men hästrasen är fortfarande populär som både kör- och ridhäst.
En sund och tålig häst
Allt eftersom maskiner ersatt hästens roll inom lantbruk och skogsbruk har den nordsvenska hästen blivit alltmer sällsynt, och den står numera med på Jordbruksverkets lista över hotade svenska lantraser. På senare tid har man dock upptäckt vilken fantastiskt allsidig häst nordsvensken är, och den är idag en populär hästras inom såväl körning som ridning. Det är en tålig, frisk och långlivad hästras och tack vare sitt goda temperament lämpar den sig väl till ridskoleverksamhet. Den är kompakt och stark nog att bära och dra tyngre vikter, och för turridning och uteritter tar den sig fram överallt i terrängen.
Nordsvenskens uppdelning i två raser
I mitten på 1900-talet delades Nordsvensken in i två olika raser: nordsvensk brukshäst och kallblodstravare. Kallblodstravaren. Kallblodstravaren är av lättare typ med större steg och snabbare trav för att kunna konkurrera på travbanorna. Även långt innan uppdelningen inom rasen fanns det travsport för kallblodstravare. Varianten som kallas nordsvensk brukshäst är en tyngre bruksvariant avlad för att kunna dra tunga lass.
Bruksprov för den nordsvenska brukshästen
Då den nordsvenska brukshästen ursprungligen avlats fram för sina kör- och dragegenskaper finns det än idag bruksprov som testar dessa egenskaper. Bruksprovet för nordsvensken består bland annat av timmerkörning i terräng och mätning av dragförmågan.
