Gotlandskanin
Vetenskapligt namn: Oryctolagus cuniculus
Tamkaninen härstammar från olika vildkaninarter i västra Europa och norra Afrika. Kaniner har hållits som husdjur i Sverige åtminstone sedan 1500-talet. Historiskt sett är gotlandskaninen den äldsta rasen av tamkanin i Sverige. Gotlandskaninen är den ras som förr i tiden kallades kohare, stallkanin eller bondkanin. Dessa namn fick de eftersom de ofta gick lösa i ladugårdarna bland korna under vintern och livnärde sig framför allt på vad de själva kunde hitta i form av t ex spill från foderborden. De friskaste och därmed livskraftigaste kaninerna förökade sig. Kaniner hölls förr som husdjur i främsta syfte att ge ett köttillskott i hushållen. Under andra världskriget var kaninkött ett mycket vanligt inslag i det svenska köket. Även pälsen har under vissa perioder varit eftertraktad.
På 1960-talet hade intresset för att hålla kaniner som husdjur sjunkit så mycket att man trodde att de svenska lantraskaninerna dött ut. Man återfann dock kaniner av den gamla typen på Gotland under 1970-talet och det är därför den kallas för gotlandskanin. Senare har man uppmärksammat en annan rest av lantraskaniner och bevarandearbete pågår även för denna grupp av kaniner (mellerudskaninen).
Gotlandskaninen är en mycket härdig, lättfödd och frisk ras med god modersinstinkt och fortplantningsförmåga. Gotlandskaninen kan ha en mängd olika färger och teckningar, även i en och samma kull.
Vikt: ca 3 - 4 kg
Dräktighet: 28-33 dygn
Ungar : ca 4 - 12 per kull
Livslängd: ca 5 - 10 år.
Föda: Rötter , gräs, blad, löv,
bark, hö och säd.